Då börjar denna dagen lida mot ett slut. Slut? Tänker ni, ja... för oss är det slut. Har problem med nattningen/natten med Livia, uppvak efter uppvak, skrik efter skrik och utbrott efter utbrott. Idag har det varit en sån dag där ens tålamod sätts på prov, och då snackar vi extremt mycket. Det har flugit leksaker, sparkats, skrikigt, gråtits, haft armarna i kors och sagt dumma mamma! Pappan i huset har varit i väg sen två tiden så dom två första timmarna gick SVT play varmt för att jag skulle kunna rensa bland Livias bebis kläder. Efter en stund så skulle hon hjälpa mig, vilket slutade med att det va kläder i hela huset, trots en massa nej ifrån min sida så hånskrattade hon mig rakt upp i ansiktet. När man sa ifrån så blev hon ledsen och kunde gråta i minst 30 minuter. Såklart så tröstade jag henne efter ha förklarat varför jag blev arg och att det inte är okej, men då fick jag istället en käftsmäll ifrån henne och då fick jag ta tag i henne och förklara att det va absolut inte okej, och då börjar hon gråta igen. Och det slutade liksom inte, hon testade mig hela tiden, och hormonerna i min kropp är överallt så jag har knappt haft nåt tålamod idag. Hon sov en stund medan jag kollade på serien you på Netflix, men sen började hon med sina utbrott igen, tom när hon åt så flög det mat överallt.
Man blir trött, trött i hela kroppen. Tur att Jonas är ledig torsdag/fredag och då får Livia va hemma. För jag måste fastställa allting nu inför lillebrors ankomst som tex skaffa madrass skydd till sängen, tänkte inte alls på att vattnet kan ju gå på natten. Så en liten lista är gjord och måste göras innan han kommer, förhoppningsvis så hinner vi.
